smihlan

En älg har förgyllt vårt liv hela hösten och vintern, så jag tänkte att den kan få förgylla våra liv för alltid.
Så nu pryder en krona vårt hem, (kranium eller döskalle låter ju mindre smickrande.)
Inspirerad av Sköna hem, och den fantastiska bloggen It`s a house.
Hämtade den hos en mysig kvinna. Det var hennes pappa som skjutit den för länge sedan, och nu hade hon inte plats för den så hon la ut den på blocket.

Före var den mindre snygg.



Efter tre varv med häftgrund:







Jag har också kämpat som ett djur för att skaka mattor och få dem under vårt stört tunga köksbord (indiskt trä.)
John hade match och jag orkade inte vänta.
Nu kan vi lurva med fötterna även under frukost.




Louis tripp trapp stol fick inte vara med på bilden.
Har lust att slipa och betsa den mörkbrun, och sy en liten sittdyna i skinn.
Kanske blir mitt nästa projekt.

...Inte många dagar kvar nu :)

Idag fick vi de nya köksstolarna som vi beställt.
De heter Opus och kommer från Mio.
Vi kommer att behålla köksbordet och försöka sälja de gamla bruna trästolarna.

Dessa stolar är betydligt mysigare, och det är skönt att kunna snurra :)


"Det enda" som fattas mitt hjärta är en kamin.
Jag vill så innerligt kunna tända en brasa till frukost och om kvällarna.
Vi ska kolla upp vad det kostar att installera en, annars får det bli en liten Etanol kamin.

Jag känner att jag hamnat i träsket igen.
Träsket av ha-begär. Köper man sig en sak så vill man ha mer.
Konsumtion är djävulens påfund.

Men jag hoppas det går över snart.
Det var så skönt när jag för en lång period kände att jag inte ville ha något alls.


Men nu har vi stolar i allafall.
Alldeles för många för tillfället!














    

De finns i svart och vitt.

Vi har haft en karl från Pite energi här idag.
Det var någon slags packning som behövde bytas ut, och kostnaden blir 3000 riksdaler.

Jag hade ju inte tömt pannrummet innan (dålig framförhållning som vanligt), så han fick rota bland allt bråte för att se hur mycket vatten det var på golvet.
Och vad hittade han där, längst in?
Jo, en hink full med skruvar och skrot som stod helt lägligt precis under läckan.
Hinken var nästan full med grönt fjärrvärmevatten.

Han tog ett foto med mobilen för att visa sina kollegor.
Det är minsann inte alla som är född med en jävla turklöver i bakfickan.

Imorgon kommer någon och byter den där lilla livsnödvändiga, svindyra atteraljen,
som har en livstid på 5 år och några dagar; fiffigt uträknat så att garantin inte ska gälla. 

Imorgon ska monstertrucken besiktas (eller lillfis-bilen kanske man ska säga nu när Anette och Fredrik har sabbat alltihop. ;)
Det blir säkert kammremskollaps av alltihop.

Eller vänta nu. Jag har ju oftast tur. Antingen tur, eller tur i otur.

som infinner sig när man öppnar pannrummet och inser att fjärrvärmecentralen droppar vatten.

Plopp plopp, ungefär fyra droppar i minuten, under en tid. Förmodligen en lång tid.

Hmm, få se nu.
Den femåriga garantin har precis tagit slut.
Så lägligt; nästan så man blir lite smått otrevlig.

Och jag som köpte upp halva Gina Tricot igår. Rea - ej öppet köp, bara bytesrätt.

Kan man byta mot en koppling? Ny panna? skursvamp?

Jaha, då var det förbi. Julgrejjorna ska bort imorgon.
2012 kommer bli ett spännande år.
Mycket kommer hända i världen tror jag. Kanske något i stil med filmen Apornas planet, vem vet?
Mycket bra film som vi såg i går, i en ny version alltså.

Julen firade vi tillsammans med John två bröder och deras familjer.
Det blev bara vi "unga" och de minsta små kusinerna.
Fixade ett najsigt julbord på hotellet och hade trevligt.

Nyårsafton var vi här hos oss.
Jag bjöd på älgen som aldrig sviker, och vi spelade ett roligt spel; Rappakalja.
Vi skickade upp några eldlyktor till himmlen istället för raketer.


Och jag inleder året med fortsatt lust att rensa ut obetydande saker. Och människor också för den delen.
Glöm inte att rensa bland folket!
Skippa alla obehagliga, konstiga typer som du ändå inte förstår dig på, och gör större plats för dem du mår bra av att ha, i hjärtat.






 Emil, Loui och Julia.


 Munnen full av julmat.

Vi längtar tills i morgon bitti.
Vi ska smyga upp i ottan och öppna våra julklappar och äta tomtegröt.
Sedan åker Linus vidare och firar jul med farmor, och vi åker till Boden.
Vi kommer sova på svärmors hotell och kommer hem igen på annandagen.

Igår kväll slog jag in de sista klapparna som ska ges bort.



Och här är våra under granen.
Barnen har varsin julklappssäck.
Linus vill också hänga upp en strumpa ikväll för att se om tomten lägger dit något under natten.
Och det kommer han verkligen att göra! Ett par P.orginal skoterskor (som kommer ända från tomtens verkstad på nordpolen). Höhöhö.



God Jul på er alla!

Vi hade en trevlig julfest på jobbet igår.
Det blev Kristina som fick min present.
Det var två vinröda ljus och en julhink med karameller.
Jag fick ett par stickade sockar. Perfekt!

Efter att ha skänkt bort halva garderoben och haft ett outtalat köpstopp på många månader insåg jag att ett par byxor kan behövas.
Och en tröja att ha till jul.
Jag hittade en liten tröja på rea (veromoda) med läckert röda armbågar.
Det är det enda röda jag äger, och den får bli årets jultröja.

Jag hittade också dessa byxor i brunt skinn/tyg på H&M.
Riktigt sköna!

  
Det blir inte mer fancy än såhär på Lördag.
Men på juldagen ska jag nog dra på mig en liten svart och gå svinga de lurviga benen på farmen i Boden.


Jag vet att det är en förskräcklig pose jag har. Men är man inte Paris Hilton (eller någon annan för den delen), ja då ser man ut såhär.

 



 


Jag ska köpa ett förskräckligt rött nagellack och läppstift för att matcha mina armbågefläckar.
Är det jul så är det!

Det blir ett inlägg om lite allt möjligt nu.
Jag börjar med Idol. Amanda är ju sådär härligt sjuk.
Jag vill gärna boka en biljett och se henne på scen en hel kväll.
Jag älskar hennes tse tse da da tse sum sä dä.
Inte många som kan låta så snyggt.


När mamma var här så hjälpte hon mig att klä på gunghästen.
Jag bara älskar att jag gick in på röda korset och kom ut med den, endast 35 :- fattigare.
(Rikedom i hjärtat har ju väldigt lite med summor att göra.)

Före



Efter



Den är fortfarande trasig där bak, men vad gör väl lite skavanker när man är så perfekt i övrigt?
Den används också ofta.
Loui gungar gärna på den, framför hallspegeln. Helst samtidigt som han har på sig halsband och hårband.
Var det inte viktigt det där med genus? ;)


Eftersom jag har varit ensam med barnen och djuren i tre veckor så har jag inte riktigt prioriterat att ta fram kameran, trots att John har bett och tjatat om att jag ska lägga ut bilder hemifrån.
Men nu har jag någon bild som ni ska få se.

Loui är helt besatt av innebandy, och det är nog inte så konstigt eftersom han sedan fyra månaders ålder har sett både pappan och brorsan spela många matcher.
Direkt han lärde sig gå började han jaga boll med klubba.
Han spelar helst med Linus klubba, och han vill gärna spela med hjälm.
Just vid detta tillfälle skrek han som en stucken gris när vi försökte ta av han hjälmen, han hade den på huvet närmare en timme.

Han accepterar motvilligt att ha den röd-gula hockeyklubban.
Han vet hur en innebandyklubba ser ut, och så fort Linus eller pappa släpper sin så dyker han på deras direkt.








En rolig sak som speglar hans intresse ganska väl, var när vi var på skolan för att hämta Linus.
Oftast vill han vara i min famn, eller så står han och trycker vid mina ben.
Men en gång kom en äldre pojke in i skolan och han hade en klubba i handen.
Då gick Loui med bestämda steg fram till killen och började rycka och dra i den.
Hans blick sa "Den här ska jag ha!".
Inte förrän pojken på allvar ryckte tillbaka sin klubba sprang han mot mig med gråten i halsen.









Med "nya" fina tröjan. Fotat idag.



Jag har köpt ett ark med alfabetet och några figurer från dollarstore 30 ;-








På söndag kommer John hem! Guuud så schönnt!
När jag tänker på det blir jag så glad så jag känner för att gifta mig på direkten.
Nu ska jag dricka en andra te-kopp och filosofera på en grej.

 ..om att inte alltid få det man ber om.
Ibland får man så mycket mer.




Jag gråter varje dag.
Till vacker musik.
Till musik som handlar om så mycket att känslorna bara svämmar över.
Oftast gillar jag inte ens musik. Men ibland är det bara så skönt att känna, så himla skönt att känna att man verkligen lever.

Bänken.


Det gjorde ont när jag förstod att jag skulle få sitta på bänken en match till.
Men jag förstår nu att du led ännu mer.

Det gjorde ont när vi fick ta emot medaljerna, och även jag blev hyllad till segrare.
Men jag förstår nu att du höll dig borta, bara för att du inte ville visa mig dina tårar.

Det gjorde ont att åka hem i en buss full av segeryra, med ett svart hål i bröstet.

Men jag fattar först nu hur mycket det betydde för mig, att du satt där tillsammans med mig.

Det gjorde ont när vi kom hem och folk frågade hur många mål jag hade gjort.
Men det kändes underbart när du ryckte in, och pratade bort dem.

Det gjorde ont när du tog mig med och vi talade ut med ledarna.
Men det var skönt att känna hur du stod på min sida.

Det var svårt att besluta sig. Men det var skönt när du som älskar hockey, ändå bara sa:
"Tänk noga igenom vad du skulle vilja göra istället, så ska jag hjälpa dig."

Det var kämpigt att leta sig fram på nya vägar, men det kändes aldrig svårt för du fanns där hela tiden.

Jag vet att du ville, att jag skulle bli det du skulle ha kunnat bli.
Jag vet att du drömde om att en gång få se mig åka ut i A-lagets dräkt.
Jag vet att du har haft dåligt samvete för hockeyintressset, som du tror att du tvingade på mig.
Men så var det inte pappa.

Jag blev aldrig någon bra spelare, men jag lärde mig mycket annat.
Många utav killarna i laget är fortfarande mina bästa vänner, fastän jag inte spelar hockey.

Jag fick uppleva hur jag hela tiden blev bättre, fastän jag aldrig blev nog bra.
Men att inte platsa i ett lag kan vara en katastrof ifall det inte finns något annat.
Jag hade dig som ledde mig vidare till nya intressen, som hela tiden uppmuntrade och förklarade.

När du nu plockar upp din 60-års present så förstår du kanske varför du får mina skridskor från 1970.
De har aldrig gjort några mål, men det har 100-tals gånger knutits av en underbar pappa.

Jag vill på detta sätt visa, att all tid du tillbringade med mig på matcher och träningar inte var förgäves.
Du gav mig ett intresse som fostrade mig, och du hjälpte mig vidare den dagen intresset tog slut.

Tack pappa!



Texten finns utskriven och inramad i en hockeyhall.
Tänkvärt till alla mammor och pappor som sitter där på läktarna och tittar när barnen idrottar.
Just de där stunderna då du sitter där och kanske längtar tills träningen är slut, så ni får fara hem.
Kan vara just de stunderna som visar för barnet, hur mycket du älskar det.
<3

I Lördags kom Tess och vi gjorde två sorters pepparkaksdegar.
Igår kväll fyllde jag, Linus och mamma 3 plåtburkar med kakor.








Båda degarna smakade lika gott, men en var lättare att jobba med så jag delar med mig av det receptet.
Denna deg har min mormor och mamma alltid gjort.
Degen ger mängden kakor ni ser i burken. Dubbla receptet om ni vill göra fler.

150 gram smör
2,5 dl socker
1/2 dl ljus sirap

Rör ihop med elvisp. Smöret ska vara rumstempererat eller lite micrat.

Häll sedan i dessa kryttor + vatten och vispa lite till:

1/2 msk ingefära
1 msk kanel
1/2 msk mald nejlika
1/2 msk kardemumma
1/2 msk bikarbonat (använder du bakpulver, ta dubbelt.)
1 dl ljummet vatten

Arbeta sedan in 6-7 dl mjöl.

Degen blir ganska kletig, men lägg den i en mjölad plastpåse och låt vila i kylen minst ett dygn.
Den håller ca 2 veckor.

Kavla ut degen så tunt som möjligt på ett väl mjölat bord.
Grädda på smörade plåtar (det blir godare än att ha bakplåtspapper.)

grädda på 225 grader 4-5 min.




Efter kakbaket tryckte vi in lite kryddnejlikor i apelsiner.
De får stå på fönsterbrädan och dofta.





Måste också visa det lilla röda huset som vi hängt upp i äppelträdet.
Det är underbart att se småfåglarna äta solrosfrön.
Enligt Feng shuin ska man ska locka till sig liv runt i kring sig.
Det ger positiv energi runt huset :) 

En solig sommardag för länge sedan.




Nu har vi äntligen ett vitt hus. Fast som jag skrev; vi kanske hinner bli klar innan snön kommer.
Vi har en kortsida kvar som är halvt blå.





Bokstäver som John snickrat ut och målat. Vi ska sätta LED-lampor bakom.



Idag har vi julpyntat lite och lyssnat på julmusik. Jag grät en skvätt. Julmusikens budskap är ju så vacker!
I år är någ första gången jag lyssnar ordentligt på texterna. Har alltid älskat Helga natt, men i år har jag många favoriter.

Denna fina tomte, eller vätt som jag tror det kallas, hittade jag på Dollarstore för 99 :-
Kär direkt <3




Jag har inte haft adventljusstake på några år. Men nu gjorde jag en lite snabbt.



För första gången har jag köpt en liten julblomma.






Julstjärna såklart, (tror även blomman hette så.)




Dålig bild, men iallafall röda lyktor från dollar.




Det blir inte så mycket mer.
Vi ska sätta belysning i äppelträdet och en krans vid dörren också.
Och så julgranen och julbocken till Lucia.
I år blir det nog en äkta julgran.

Jag vet inte om jag behöver förtydliga att det förra inlägget var kantat med en del ironi.
(men nu gjorde jag just det.)

Mina barn är faktiskt väldigt lättskötta och behagliga.
Men den äldre kräver ju att min hjärnkapacitet är uppskruvad på max emellanåt.
Det gäller ju att sbabbt kunna tänka ut hur man ska behärska sig, och på vilken nivå man ska lägga sina konfrontationer.
Och det är mycket lättare att trösta en liten bebis som just vinglat in i bordskanten, än vad det är att trösta och känna medlidande med någon som grinar för helt meningslösa saker; som att jag kastat bort en kartong till ett lego, för ett år sedan. Eller en viss plastpåse som man kan ha frukt i, för att en i klassen råkat ha just en sån påse den dagen.
Men Linus har i grunden en enorm klokhet i sig, och är ganska lätt att styra om.

På senaste tiden har skolans ibland ganska hårda klimat tagit hårt på honom, eftersom han är en ganska känslig och lättstött person (som förmodligen har mest med åldern att göra för tillfället.)
Det jobbigaste med att vara förälder är just att se när barnen blir utsatta för saker man inte riktigt vet hur dem ska klara av. Och att hantera känslorna när man är riktigt jävla förbannad på ett beteende, samtidigt som man är så väl medveten om att beteendet beror på att pojken är liten och osäker i sin allt större kropp.
Ibland är förståelsen så svår att greppa just när man behöver den.
Men det speglar väl ett av människans största problemområden, vikten av att förstå andra människors beteende.


Något som är skönt med att John faktiskt befinner sig i Polen för tillfället, är ju insikten om hur lätt allting är när han är hemma.
Han är en person som får allt att kännas så himla enkelt.
Som att så länge jag har honom så kommer mitt liv att gå som en dans.
Inte bara med allt han hjälper till med rent praktiskt, utan mest för det psykiska välbefinnandet han inger.
Visst saknar vi honom och ser fram emot när han kommer hem!
Men även om tiden han är borta mest känns som en sträcka A till punkt B, så finns det ju positiva saker med allt.
Ett mynt har ju två sidor, ni vet.
Jag fokuserar på fördelarna med att min man har gett sig ut i krig (jag hämtar mycket inspiration från "förr i tiden", nuförtiden.)

Jag älskar att organisera.
När allt hänger på mig blir jag väldigt driftig och njuter lite av stress och att få ha kontrollen till 100%.
Jag gillar känslan av att packa upp väskor, förbereda mackorna kvällen innan (för jag gillar att sova in i det sista), plocka fram barnens kläder inför morgondagen, plocka lite här och där, packa ner frukten till skolan, extrakläder, planera in en dammsugning när det passar etc. För att sedan kraschlanda med min te-kopp i soffan och allt är helt fixat och förberett.

Jag gillar känslan när man lyckas plocka upp en unge här och en unge där, slänga ihop lite middag och sitta vid bordet klockan fem.
Planering. Planering gillar jag.
Det finns så mycket i livet man kan gilla. Jag gillar att man kan gilla på en knapp på facebook.
Just gilla funktionen är nog en av det roliga sakerna med facebook.


Jag ska leta fram ett recept på pepparkakor.
Jag är glad över att jag bär på google-genen. Imorgon ska vi baka, men degen måste göras idag.
Det hade jag aldrig vetat om jag inte hade googlat på trädtapet, och hamnat på någons blogg som hade en trädtapet; plus ett pepparkakshus.

Man ska ju hålla det man lovar, men jag glömde bort att jag visst jobbar dagtid ibland, och det är ju ett envist mörker som hänger över en både då man far och kommer hem.
Men till helgen kanske jag lyckas ta med kameran ut i dagsljuset, och fota det vita huset :)

Jag är såndär gräsanka.
John jobbar i Polen och kommer hem lagom till vi ska klä granen.
Jag sliter på här hemma med barnen och städningen och allt som hör livet till.

Det går toppen! men skulle någon fråga mig om det är jobbigast att ta hand om en ettåring eller en sjuåring, så skulle jag svara att det är som pest eller kolera, Same shit but different name, eller nåt sånt.

Eller ett lite mer pedagogiskt svar; Den ena är fysiskt jobbig och den andra psykiskt.
Sedan kan man nog lätt lista ut vilken som är vad.


Jag och John pratar via viber och skickar röstmeddelanden på heytell.
Det är sjukt billigt i Polen.
Han betalar med pluttar, och man får extremt mycket god mat och många öl för några pluttar.


Nu har jag lite lätt panik, för jag ligger extremt efter i min tidsplanering.
Jag organiserar allt och lever enligt ett speciellt litet schema som jag har byggt in i min hjärna.
Jag följer rutinerna noggrant och gör saker i speciell ordning. Det ingick definitivt inte i min ordning att bli såhär sen, så nu ska jag skynda mig lite.

Godnatt :)