smihlan

Jag vet inte om jag behöver förtydliga att det förra inlägget var kantat med en del ironi.
(men nu gjorde jag just det.)

Mina barn är faktiskt väldigt lättskötta och behagliga.
Men den äldre kräver ju att min hjärnkapacitet är uppskruvad på max emellanåt.
Det gäller ju att sbabbt kunna tänka ut hur man ska behärska sig, och på vilken nivå man ska lägga sina konfrontationer.
Och det är mycket lättare att trösta en liten bebis som just vinglat in i bordskanten, än vad det är att trösta och känna medlidande med någon som grinar för helt meningslösa saker; som att jag kastat bort en kartong till ett lego, för ett år sedan. Eller en viss plastpåse som man kan ha frukt i, för att en i klassen råkat ha just en sån påse den dagen.
Men Linus har i grunden en enorm klokhet i sig, och är ganska lätt att styra om.

På senaste tiden har skolans ibland ganska hårda klimat tagit hårt på honom, eftersom han är en ganska känslig och lättstött person (som förmodligen har mest med åldern att göra för tillfället.)
Det jobbigaste med att vara förälder är just att se när barnen blir utsatta för saker man inte riktigt vet hur dem ska klara av. Och att hantera känslorna när man är riktigt jävla förbannad på ett beteende, samtidigt som man är så väl medveten om att beteendet beror på att pojken är liten och osäker i sin allt större kropp.
Ibland är förståelsen så svår att greppa just när man behöver den.
Men det speglar väl ett av människans största problemområden, vikten av att förstå andra människors beteende.


Något som är skönt med att John faktiskt befinner sig i Polen för tillfället, är ju insikten om hur lätt allting är när han är hemma.
Han är en person som får allt att kännas så himla enkelt.
Som att så länge jag har honom så kommer mitt liv att gå som en dans.
Inte bara med allt han hjälper till med rent praktiskt, utan mest för det psykiska välbefinnandet han inger.
Visst saknar vi honom och ser fram emot när han kommer hem!
Men även om tiden han är borta mest känns som en sträcka A till punkt B, så finns det ju positiva saker med allt.
Ett mynt har ju två sidor, ni vet.
Jag fokuserar på fördelarna med att min man har gett sig ut i krig (jag hämtar mycket inspiration från "förr i tiden", nuförtiden.)

Jag älskar att organisera.
När allt hänger på mig blir jag väldigt driftig och njuter lite av stress och att få ha kontrollen till 100%.
Jag gillar känslan av att packa upp väskor, förbereda mackorna kvällen innan (för jag gillar att sova in i det sista), plocka fram barnens kläder inför morgondagen, plocka lite här och där, packa ner frukten till skolan, extrakläder, planera in en dammsugning när det passar etc. För att sedan kraschlanda med min te-kopp i soffan och allt är helt fixat och förberett.

Jag gillar känslan när man lyckas plocka upp en unge här och en unge där, slänga ihop lite middag och sitta vid bordet klockan fem.
Planering. Planering gillar jag.
Det finns så mycket i livet man kan gilla. Jag gillar att man kan gilla på en knapp på facebook.
Just gilla funktionen är nog en av det roliga sakerna med facebook.


Jag ska leta fram ett recept på pepparkakor.
Jag är glad över att jag bär på google-genen. Imorgon ska vi baka, men degen måste göras idag.
Det hade jag aldrig vetat om jag inte hade googlat på trädtapet, och hamnat på någons blogg som hade en trädtapet; plus ett pepparkakshus.