Pepparkaksdeg.


I Lördags kom Tess och vi gjorde två sorters pepparkaksdegar.
Igår kväll fyllde jag, Linus och mamma 3 plåtburkar med kakor.








Båda degarna smakade lika gott, men en var lättare att jobba med så jag delar med mig av det receptet.
Denna deg har min mormor och mamma alltid gjort.
Degen ger mängden kakor ni ser i burken. Dubbla receptet om ni vill göra fler.

150 gram smör
2,5 dl socker
1/2 dl ljus sirap

Rör ihop med elvisp. Smöret ska vara rumstempererat eller lite micrat.

Häll sedan i dessa kryttor + vatten och vispa lite till:

1/2 msk ingefära
1 msk kanel
1/2 msk mald nejlika
1/2 msk kardemumma
1/2 msk bikarbonat (använder du bakpulver, ta dubbelt.)
1 dl ljummet vatten

Arbeta sedan in 6-7 dl mjöl.

Degen blir ganska kletig, men lägg den i en mjölad plastpåse och låt vila i kylen minst ett dygn.
Den håller ca 2 veckor.

Kavla ut degen så tunt som möjligt på ett väl mjölat bord.
Grädda på smörade plåtar (det blir godare än att ha bakplåtspapper.)

grädda på 225 grader 4-5 min.




Efter kakbaket tryckte vi in lite kryddnejlikor i apelsiner.
De får stå på fönsterbrädan och dofta.





Måste också visa det lilla röda huset som vi hängt upp i äppelträdet.
Det är underbart att se småfåglarna äta solrosfrön.
Enligt Feng shuin ska man ska locka till sig liv runt i kring sig.
Det ger positiv energi runt huset :) 



Advent.







En solig sommardag för länge sedan.




Nu har vi äntligen ett vitt hus. Fast som jag skrev; vi kanske hinner bli klar innan snön kommer.
Vi har en kortsida kvar som är halvt blå.





Bokstäver som John snickrat ut och målat. Vi ska sätta LED-lampor bakom.



Idag har vi julpyntat lite och lyssnat på julmusik. Jag grät en skvätt. Julmusikens budskap är ju så vacker!
I år är någ första gången jag lyssnar ordentligt på texterna. Har alltid älskat Helga natt, men i år har jag många favoriter.

Denna fina tomte, eller vätt som jag tror det kallas, hittade jag på Dollarstore för 99 :-
Kär direkt <3




Jag har inte haft adventljusstake på några år. Men nu gjorde jag en lite snabbt.



För första gången har jag köpt en liten julblomma.






Julstjärna såklart, (tror även blomman hette så.)




Dålig bild, men iallafall röda lyktor från dollar.




Det blir inte så mycket mer.
Vi ska sätta belysning i äppelträdet och en krans vid dörren också.
Och så julgranen och julbocken till Lucia.
I år blir det nog en äkta julgran.

En historia om min vardag.


Jag vet inte om jag behöver förtydliga att det förra inlägget var kantat med en del ironi.
(men nu gjorde jag just det.)

Mina barn är faktiskt väldigt lättskötta och behagliga.
Men den äldre kräver ju att min hjärnkapacitet är uppskruvad på max emellanåt.
Det gäller ju att sbabbt kunna tänka ut hur man ska behärska sig, och på vilken nivå man ska lägga sina konfrontationer.
Och det är mycket lättare att trösta en liten bebis som just vinglat in i bordskanten, än vad det är att trösta och känna medlidande med någon som grinar för helt meningslösa saker; som att jag kastat bort en kartong till ett lego, för ett år sedan. Eller en viss plastpåse som man kan ha frukt i, för att en i klassen råkat ha just en sån påse den dagen.
Men Linus har i grunden en enorm klokhet i sig, och är ganska lätt att styra om.

På senaste tiden har skolans ibland ganska hårda klimat tagit hårt på honom, eftersom han är en ganska känslig och lättstött person (som förmodligen har mest med åldern att göra för tillfället.)
Det jobbigaste med att vara förälder är just att se när barnen blir utsatta för saker man inte riktigt vet hur dem ska klara av. Och att hantera känslorna när man är riktigt jävla förbannad på ett beteende, samtidigt som man är så väl medveten om att beteendet beror på att pojken är liten och osäker i sin allt större kropp.
Ibland är förståelsen så svår att greppa just när man behöver den.
Men det speglar väl ett av människans största problemområden, vikten av att förstå andra människors beteende.


Något som är skönt med att John faktiskt befinner sig i Polen för tillfället, är ju insikten om hur lätt allting är när han är hemma.
Han är en person som får allt att kännas så himla enkelt.
Som att så länge jag har honom så kommer mitt liv att gå som en dans.
Inte bara med allt han hjälper till med rent praktiskt, utan mest för det psykiska välbefinnandet han inger.
Visst saknar vi honom och ser fram emot när han kommer hem!
Men även om tiden han är borta mest känns som en sträcka A till punkt B, så finns det ju positiva saker med allt.
Ett mynt har ju två sidor, ni vet.
Jag fokuserar på fördelarna med att min man har gett sig ut i krig (jag hämtar mycket inspiration från "förr i tiden", nuförtiden.)

Jag älskar att organisera.
När allt hänger på mig blir jag väldigt driftig och njuter lite av stress och att få ha kontrollen till 100%.
Jag gillar känslan av att packa upp väskor, förbereda mackorna kvällen innan (för jag gillar att sova in i det sista), plocka fram barnens kläder inför morgondagen, plocka lite här och där, packa ner frukten till skolan, extrakläder, planera in en dammsugning när det passar etc. För att sedan kraschlanda med min te-kopp i soffan och allt är helt fixat och förberett.

Jag gillar känslan när man lyckas plocka upp en unge här och en unge där, slänga ihop lite middag och sitta vid bordet klockan fem.
Planering. Planering gillar jag.
Det finns så mycket i livet man kan gilla. Jag gillar att man kan gilla på en knapp på facebook.
Just gilla funktionen är nog en av det roliga sakerna med facebook.


Jag ska leta fram ett recept på pepparkakor.
Jag är glad över att jag bär på google-genen. Imorgon ska vi baka, men degen måste göras idag.
Det hade jag aldrig vetat om jag inte hade googlat på trädtapet, och hamnat på någons blogg som hade en trädtapet; plus ett pepparkakshus.

Panikskrift.



Man ska ju hålla det man lovar, men jag glömde bort att jag visst jobbar dagtid ibland, och det är ju ett envist mörker som hänger över en både då man far och kommer hem.
Men till helgen kanske jag lyckas ta med kameran ut i dagsljuset, och fota det vita huset :)

Jag är såndär gräsanka.
John jobbar i Polen och kommer hem lagom till vi ska klä granen.
Jag sliter på här hemma med barnen och städningen och allt som hör livet till.

Det går toppen! men skulle någon fråga mig om det är jobbigast att ta hand om en ettåring eller en sjuåring, så skulle jag svara att det är som pest eller kolera, Same shit but different name, eller nåt sånt.

Eller ett lite mer pedagogiskt svar; Den ena är fysiskt jobbig och den andra psykiskt.
Sedan kan man nog lätt lista ut vilken som är vad.


Jag och John pratar via viber och skickar röstmeddelanden på heytell.
Det är sjukt billigt i Polen.
Han betalar med pluttar, och man får extremt mycket god mat och många öl för några pluttar.


Nu har jag lite lätt panik, för jag ligger extremt efter i min tidsplanering.
Jag organiserar allt och lever enligt ett speciellt litet schema som jag har byggt in i min hjärna.
Jag följer rutinerna noggrant och gör saker i speciell ordning. Det ingick definitivt inte i min ordning att bli såhär sen, så nu ska jag skynda mig lite.

Godnatt :) 


Före/efter-bilder: Hallen.



 

Väggarna var beige & en var randig.
Träramen runt spegeln var bun.


 

Liten ingång till en mörk klädkammare.


 

John skruvar fast väggskivorna bättre.




 

Nästan alla väggar blev vita, även spegelramen.


 

Den lilla öppningen borta, och golv inlagt.
Gunghästen fick sig en självklar plats. Bara fårullen fattas som sadel.




Utrymmet för kläder blev betydligt mindre, vilket betydde utrensning av en herrans massa kläder.


 

Den underbara tapetan från osbourne and little.





Ikeas "solmyra" 99;-




Älskar dessa ljuslytor från indiska.
Var in på karlsons glas och fick två 9 mm glashyllor för 160 :-



Expedithyllan är Linus "garderob", men en ljuslykta fick plats.

Hallen är helt underbar nu.
Det var en mycket bra uppenbarelse John fick den där natten :)

Imorgon tänkte jag fota det som hänt utomhus.




Ekokul.



Har hittat en sida med mängder av roliga och bra leksaker.
Årets julklappar är till största del inhandlat här: Ekokul.se

Loui ska få denna bilbana. Han kommer älska den :)
(och det gör jag också) 



Leksaken kommer från ett företag som strävar efter att vara så gröna som möjligt.
De tillämpar kontrollerad och certifierad produktion med hänsyn till både miljön och de anställda.
Alternativa energikällor, minimalt råvaruspill och systematisk återvinning är andra viktiga ingredienser.

Produkterna är tillverkade av trä som är godkänt av den oberoende organisationen FSC, främst gummiträ och bambu. Företaget odlar även egen ekocertifierad skog.

Färgerna på leksakerna är vattenbaserade. Förpackningarna är gjorda av returpapp och färgerna som används för tryck på kartonger och instruktioner är sojabaserade.

280:-



Det är också det enda han kommer få av oss.
Han är så liten och har redan så mycket saker.

Linus ska få två klappar; Lego och något från Ekokul som jag skriver om efter jul.
Annars avslöjar jag några andras överraskningar.


Julen ska vi fira med Johns familj i Boden, och vi skippar julklappar till oss vuxna.

Med min familj gör vi som vi gjort de senaste åren; Alla drar varsin namnlapp, och köper något till den personen.

Glöm inte att julen ska vara harmonisk. Det är bara industrin som blir lyckliga av att vi köper oss fördärvade.
Vi själva blir lyckliga av att tända ett ljus, dricka julmust och kramas, typ ;)


Pukka Love.



Jag har beställt hem några fler teer från Pukka.
Det är ekologiska, fairtrade, koffeinfria örtteer eller grönt te. Jag har smakat LOVE och den var helt underbar.

To warm your heart.








Att sätta sig med en kopp te, ullfilten (som ligger i soffan och luktar får), stora varma sockar på fötterna och några ljus på bordet; är lycka för mig, varje kväll.

Bra och hållbara rutiner blir aldrig enformiga.




Älg.


Nu har vi 30 kilo älgkött i frysen.
Det känns helt underbart att laga mat av en varelse som var fri in i det sista.

Vi har ätit älg i flera dagar nu.
Kött med potatisgratäng och gräddsås, köttfärssås, och idag blir det älgköttsoppa som jag har kokat färdigt här på jobbet imorse.

Det går himla fint för Loui på dagis.
Han grinar lite vissa mornar om det inte är hans inskolningsfröken som tar emot honom.
Jag tror faktiskt att han tror att hon är farmor. De är väldigt lika och har nästan samma röst.
Han kan få tro det, fram tills han träffar riktiga farmor nästa gång.
Jag låtsas också som det.
Loui är inte på dagis, han är med farmor, då känns det lite bättre att jobba ;)

Han äter som en häst och sover bra.
När jag hämtar honom vill han inte hem. Då är allt som det ska.


Den första julklappen.



Ett tips till jul.
Slå in klapparna i olika papper.
Denna är till min systerson.

Randigt papper och kort från dollarstore, turkost papper från coops automat.

Jag längtar till advent!


RSS 2.0