Inatt mötte jag döden.
Inatt dog min arm. Stendöd, helt själlös kan jag lova.
Det var det vidrigaste jag känt.
Vaknade kring 4 av att Loui gnällde, och flög upp som man gör, fast utan arm.
Hade sovit på rygg med armen ovanför huvudet, och det händer väl relativt ofta att den domnar bort och känns konstig i någon minut, ni vet.
Men den var helt förlamad, den bara hängde ner på sängen, iskall. Det kändes som att jag rörde vid ett lik.
Jag tittade på den och kunde inte rubba den, den var bara helt vriden och äcklig och jag ville bara skrika.
Efter någon minut kom känseln tillbaks och det började sticka i den, och slutligen var det min arm igen.
Jag har aldrig någonsin varit totalförlamad någonstans, och aldrig känt något så kallt och dött.
Blir äcklad bara jag tänker på likarmen.
Jag tror inte jag törs sova inatt. Tänk om det kan hända med hela kroppen?
Och om inte Loui hade väckt mig? Hade armen dött föralltid då så att den var tvungen att amputeras?
JELP!
Det har hänt mig!! Det är jätteäckligt, jag trodde aldrig att min arm skulle börja leva igen!!
Haha! Åh vad obehagligt, men tur era armar började leva igen, tillsist! :-)
låter verkligen super läskigt. Jag har dock aldrig haft så "död" arm men kan tänka mej det var hemskt...hoppas man slipper uppleva det.
Ida: Ja, fast min arm började leva ett eget liv efter det. Klickar hem saker på Tradera och Haléns och sådana sidor ;)
Haha! :)
Haha! Jahaaa men då fattar jag ju! Vilken lättnad, trodde jag var shopoholic men min högerarm har alltså haft en nära döden upplevelse jag missat?! Vilken lättnad
Jag tycker att du har en skitfin sida! Har du lust så slå även ett öga på min :D.
Jag råkade snubbla in på din blogg av en ren slump och jag har läst några av dina blogginlägg - det märks att du gillar att blogga :D
