Ramlat ur sängen.
Kl 03 nånting vaknade vi av en duns, och ett hjärtskärande skrik.
Vi flög upp på en millisekund, och på golvet nästan under spjälsängen låg Loui.
Han var mest rädd och blev tyst nästan direkt John tog upp han. Han verkade heller inte ha ont, utan han låg pigg och glad och busade en timma.
Och jag kan inte sluta fundera över hur det har gått till.
Vi har ju en spjälsäng med öppen sida som står brevid vår. Och i det lilla glappet som blir mellan sängarna har vi kuddar hela vägen. Han trillade ur vid fotändan, så sängen måste ha glidit för att han legat i glappet, på de kuddarna. Ja det känns märkligt iallafall, att han rört sig så mycket utan att jag vaknat. Jag vaknar ju av allt.
Så idag ska spjälsidan på.
Hoppas jag aldrig behöver höra en duns igen.
huga, finns det nå värre än när det händer sånna saker med sina barn, man känner sig sämst i världen, tur att allt gick bra trots allt...
Huvva det där hemska dunset, kommer ihåg första gången Lilja trilla ur.. vi förstod verkligen ingenting! Nu är hon ju stora tjejen och kan kliva ner men jag lägger ändå ut mjuka ting runt sängen för hon far omkring som en liten projektil och ålar sig ur sängen vissa nätter, när hon sover med oss alltså.
Vilka fina bilder på lillsnyggisen som sitter själv, och vad stor han blivit! Han är väl 6-7 månader nu? Tiden! :)
just det ja...du måste ge mej adressen till bloggen hon har hon som är med i familjen annorlunda. :-) nyfiken.
Klart du är "fin" besök. :-) Snyggt sminkad och allmänt fin ;-) själv hade man inte ens lagt lite Eyeliner..ha ha ha....hade bara inte orkat eftersom jag mest varit hemma...promenad till och från dagis är det enda man är ute och gör så då orkar jag inte bry mej.
