smihlan

Thailand- Mars 2010.
Hela resan var magisk, men det bästa var mötet med två enorma havssklödpaddor, på similan-islands.
Först en timme med speedboat. 7 mil rakt ut i havet.

Första av tre stopp för snorkling.
Varmt, klart vatten. Fiskar och koraller i alla färger. En helt underbar värld man för ett ögonblick får ta del av, medveten om att man inte hör hemma där.
Full av respekt kikar man ner, och förundras. Och jag som trodde jorden var vacker utanpå.

Plötsligt var dem bara där, de hade kommit från ingenstans för att titta på oss, och äta oskalade bananer och småkakor. De var så vackra, och ögonen jag såg rätt in i var så snälla. 
Jag strök dem på skalet och hängde lite på den ena, utan en tanke på att den hade kunnat bita av mig armen om den hade velat.
Jag tror att de gillade uppståndelsen och mellanmålet, men så plötsligt var dem borta.

I båten påväg tillbaka rann tårarna. Jag var så tacksam och så himla rörd.







John hann upp i båten ta några foton.
Men de visar inte på långa vägar hur det såg ut under ytan.