smihlan

Idag har vi varit i Sunderbyn. Gosen fick lämna blod och göra den sista läkarundersökningen. Hörseltestet ville dock inte ge utslag så vi ska tillbaks på någon vecka. Det känns som att han reagerar på ljud, så det är nog ingen fara. Små små öron sa sköterskan. 

Han vägde 3990 gr nu, typ som vid utskrivningen i torsdags. Så han har nog hunnit gå ner, och så upp igen.

Mina pattar är proppfulla, det sa bara pang inatt. Att amma är smärta, men ändå så underbart <3


Vi fick vänta tre timmar på barnläkaren. Två akuta fall var före.
Klart man suckade och klagade lite. Vi väntade ju besök av farfar med familj.
När det äntligen var klart fick vi springa ut till bilen, himlen var svart och det var världens orkan.
Och någonstans där mitt i vinden slog det mig. Två akut sjuka bebisar!
Tårarna sprutade. Jag blev så otroligt ledsen inom mig så jag fick förlossningsandas mig igenom panikattacken.

Hela vägen hem grät jag. Och jag fylldes av en sån otroligt stor tacksamhet att jag bara ville knäböja jorden, andarna, gud och allt. Tack tack tack! Jag blev så ödmjuk att hjärtat nästan brast.

Jag kan fortfarande inte tänka på det utan att skaka inom mig.

Älskade barn, ingen borde någonsin behöva vara sjuk.

 Lilla trollunge.

 pappamys.