smihlan

Där fick han sin första godispåse någonsin, men som tur var var det bara några godisar i.

Den räckte i några dagar, han fick 1-2 st / dag, dessutom bjöd han Linus. Det var han själv som ville spara, så söt :)

Vi är grymt nöjda som hållt han borta från godis i nästan 4 år! Och det är inget han lidit av, han har inte ens vetat vad det är.

Nu pratar han om att godisarna är slut och att han ska få fler nästa gång han går på kalas, för vi har inga planer på att introducera lördagsgodis än.

Barn har ingen rättighet att få godis som många verkar tro ( jag stöter på den attityden då och då), det är vi som har en skyldighet att ge våra barn näringsrik mat och en bra start i livet.

Förövrigt så räcker det och blir över med alla bullar och festisar som barn får i sig oavsett, på dagis och hos släkt & vänner.

Jag är ingen godispolis och dömer inte andra. (Jo, ibland gör jag det iofs.)

Men jag har min tro i stenålders/ lchf kost och har därför mycket svårt att servera barn det. Jag äter hemskt gärna godis själv ibland pga cravings och ett i grunden, sockerberoende ( som de flesta andra), men jag ansvarar ju också ganska bra över mig själv annars :)

Linus får bara på lördag och inga mängder, och alla godislöften han väljer att ha kommer jag gå all in med belöning. Det året han var utan besparade hans kropp på 52 påsar/skålar! Förhoppningsvis lägger det också en grund för framtida tänkande. De kommer säkert revoltera och trycka i sig mängder en period, men forskning visar att man som vuxen ofta återgår till vanor och traditioner man hade som barn, samt gärna lagar och äter samma slags mat som föräldrarna gjorde.

Nog om socker, här kommer sötnosen!