smihlan

Man ska ju hålla det man lovar, men jag glömde bort att jag visst jobbar dagtid ibland, och det är ju ett envist mörker som hänger över en både då man far och kommer hem.
Men till helgen kanske jag lyckas ta med kameran ut i dagsljuset, och fota det vita huset :)

Jag är såndär gräsanka.
John jobbar i Polen och kommer hem lagom till vi ska klä granen.
Jag sliter på här hemma med barnen och städningen och allt som hör livet till.

Det går toppen! men skulle någon fråga mig om det är jobbigast att ta hand om en ettåring eller en sjuåring, så skulle jag svara att det är som pest eller kolera, Same shit but different name, eller nåt sånt.

Eller ett lite mer pedagogiskt svar; Den ena är fysiskt jobbig och den andra psykiskt.
Sedan kan man nog lätt lista ut vilken som är vad.


Jag och John pratar via viber och skickar röstmeddelanden på heytell.
Det är sjukt billigt i Polen.
Han betalar med pluttar, och man får extremt mycket god mat och många öl för några pluttar.


Nu har jag lite lätt panik, för jag ligger extremt efter i min tidsplanering.
Jag organiserar allt och lever enligt ett speciellt litet schema som jag har byggt in i min hjärna.
Jag följer rutinerna noggrant och gör saker i speciell ordning. Det ingick definitivt inte i min ordning att bli såhär sen, så nu ska jag skynda mig lite.

Godnatt :)