Pojken och snäckorna.







När min pojke var fyra år var vi på Mallorca.

En morgon skulle jag springa ut efter stranden.
Han ville följa med.
Efter 25 meter blev han trött.
Han stannade, men jag sprang vidare.
När jag vände såg jag honom som en liten prick, som satt och väntade på mig.
När jag kom närmare såg jag att han gjorde någonting.
När jag kom helt nära såg jag vad.

Han satt nere vid strandkanten och kastade snäckor i havet.

Under natten hade vågorna spolat upp mängder av snäckor.

Han räddade dem tillbaka till livet.

Jag tyckte det var fint gjort, och sa det också. Men..

Det var hundratals snäckor på en meter och stranden var en mil.
Så jag ville få honom att inse det meningslösa.

Jag sa; Det är fint, men vad tror du det spelar för roll att du kastar tillbaka en snäcka eller två?

Först tittade han bara på mig.
Han hade en snäcka i handen.
Sakta sträckte han upp den och sa;

För den här!
För den här spelar det roll!

Kommentarer
Postat av: Sofie

åh vad fint!



2011-08-26 @ 11:48:59
Postat av: moster

barn är kloka.... vi vuxna har mycke att lär av dem.

Ett ordspråk:

" Lär dig älska de små sakerna i livet.. en dag kommer du inse att de var de som var de stora"

stor kram till alla er/trevlig helg

2011-08-26 @ 14:07:02
Postat av: Ida

Men så himla fint! Vilket stort litet hjärta :-)

2011-08-26 @ 19:00:09
Postat av: spikie

underbart, man blir varm i kroppen.

2011-08-28 @ 19:31:14
URL: http://spikie66.babyblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0