smihlan

Jag hakar på denna utmaning som finns på snart varenda blogg.
I trettio dagar framöver kommer de som vill kunna läsa om följande: 

Dag 01 - Presentera mig själv
Dag 02 - Min första kärlek
Dag 03 - Mina föräldrar
Dag 04 - Det här åt jag i dag
Dag 05 - Vad är kärlek?
Dag 06 - Min dag
Dag 07 - Min bästa vän
Dag 08 - Ett ögonblick
Dag 09 - Min tro
Dag 10 - Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 - Mina syskon
Dag 12 - I min handväska
Dag 13 - Den här veckan
Dag 14 - Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 - Mina drömmar
Dag 16 - Min första kyss
Dag 17 - Mitt favoritminne
Dag 18 - Min favoritfödelsedag
Dag 19 - Detta ångrar jag
Dag 20 - Den här månaden
Dag 21 - Ett annat ögonblick
Dag 22 - Det här upprör mig
Dag 23 - Det här får mig att må bättre
Dag 24 - Det här får mig att gråta
Dag 25 - En första
Dag 26 - Mina rädslor
Dag 27 - Min favoritplats
Dag 28 - Det här saknar jag
Dag 29 - Mina ambitioner
Dag 30 - Ett sista ögonblick


Dag 01: Presentera mig själv.

Jag föddes i Kiruna. En stad som jag ganska tidigt hamnade på kant med. Jag anser att i den staden finns bara ett fåtal trevliga människor, resten är bittra pensionärer eller otrevliga ungdomar.
Jag kan nu efter tio år titulera mig pitebo, men jag kan inte prata som man gör här. Inom mig kan jag, men ut snubblar bara fåninga ljud. Jag har gett upp.

Det var alltså ett decennium sedan mamma grinade i 35 mil, efter att ha lämnat mig. Men jag är säker på att hon är nöjd över hur jag slutligen blev. Även om det var minst sagt oroväckande i tonåren.
Jag är ganska snäll och har en känsla för rättvisa.
Jag litar på mig själv.
Dvs, det jag tänker och känner är alltid helt i sin ordning.

Jag har jobbat med följande.

Min första lön på 17,000 kronor fick jag i Junsele. (Då köpte jag den första mobiltelefonen med färgskärm för 7000 kronor. Jag har varit coolast en gång när det gäller telefoni, så efter den har jag bara köpt billiga och haft dem i flera år.)
Det var visserligen bara ett sommarjobb på en djurpark, men det var en underbar sommar.
Jag har nämnt den förr.

Jag är utbildad djurskötare.
Det första jag gjorde efter gymnasiet var att knalla in på Öjagården.
De gamla, söta människorna gjorde stort intryck på mig, och några av dem finns kvar i mitt hjärta.
Jag blev kallad älskade smörhöna, och vem faller inte som en fura då?
Jag blev, utan att minnas orsaken, inte så långvarig.

Mitt nästa jobb var på Pitstop. Ett hak. Eller kanske snabbmats-restaurang.
Ägaren var en skum typ och inte heller där blev jag långvarig. Jag stod inte ut.
Jag tål inte att prestera under press. Kanske i kostym, men inte i ett förkläde.

Jag snubblade över Eva. Och jag är hennes assistent nu, sedan sju år tillbaka.

I mina drömmar är jag kanske flygvärdinna. Det låter som en tjej-klyscha, men jag älskar flygplatser, jag älskar att resa, och känslan av att vara påväg.

Jag har alltid känt att jag ska ha tre barn. Och jag har alltid trott att jag kommer få två pojkar och en flicka. Vi får se om det falerar på sista.

Jag har blivit spådd. Jag tror på övernaturliga saker. Och jag har en healande förmåga i min hand.

Jag tror inte på religion. Jag gillar nytänkande.
Jag tycker att alla människor borde gå på pridefestival, och jag vill gärna ha en homosexuell kompis
-Allra helst en bög.