smihlan

Jag har turen att ha 8 bästa vänner, där flertalet av dem har funnits med i tio år eller mer.
Det är folk jag litar blint på, och/eller bara tycker är så fantastiskt roliga att umgås med.
Jag kan inte välja ut någon av dessa personer som skulle vara bättre än någon annan. Alla är underbara, och alla har sina egenskaper som gör att jag aldrig någonsin vill förlora dem.

Men jag kan, så att det blir lite roligare, nämna min längsta vänskap, min nyfunna vän och bästa killkompis.

Helen. Vi lärde känna varandra i stugan i Merasjärvi. Jag var sex år och hon sju.
Vi har sedan den dagen: skrattat så vi kiknat, kallat varandra cp, strunat i att hälsa när vi går förbi, pratat hemlisar i timmar, raggat killar ihop, tröstat varandra när hjärtat gått i bitar.
Hon bor i Stockholm nu, och ska snart bli mamma :)
Det kan gå långt mellan gångerna vi träffas eller pratar. Men det spelar ju ingen som helst roll. Har man hängt ihop i 20 år så hänger man fortfarande ihop, fast på avstånd.

Tess. Vi lärde känna varandra relativt nyss. När Loui och Emilia låg i magen.
Hon är en kul typ som jag har mycket gemensamt med. Vi har tänkt bli svärmor ihop.

Mattias. Linus pappa.
En relation behöver inte ta slut, även om den förändras.
Har man en gång fallit för någon, hållt ihop några år och skaffat ett barn, så verkar det meningslöst att kasta bort det. Man har alla förutsättningar att bli bästisar, om man släpper stolthet och liknande.
Vi lyckades med det, och det är jag glad för.


Det finns inga främlingar, bara vänner vi inte känner. <3