smihlan

Tacka vet jag manliga läkare och gynekologer. Bort med alla sur F:or från vården och hit med fler manliga, gärna utländska, överkvalificerade snälla typer.

Ett tag under min fjortistid vägrade jag gå till en man. Tyckte dem var äckliga och snuskiga.
När jag blev gravid insåg jag att de är mycket bättre och aldrig sura och snäsiga.
Jag har också mycket större förtroende för dem.
Jag är väl motsatsen till feminist, och också beviset på att man borde vara en - fördomarna mot att männen skulle vara bättre än surkvinnorna. Ja, fast jag tycker så. oftast.

Han jag fick träffa idag bröt på ryska tror jag.
Han tog sig tid att prata med mig, och det kändes inte som att han hade brottom till kafferasten. Han kanske var ickerökare?

Han konstaterade att det fanns fostervatten, och att jag hade drabbats av falsk vattenavgång. Mycket onödigt att råka ut för.
Han uppskattade bebisen till ca 4100 gr, kanske också något större.
Han fixade en tid för bäcken-röntgen på onsdag, för att kunna visa svart på vitt att/om barnet ryms.
Han gav mig en tid tillbaka till honom på Torsdag, för att kolla om livmodertappen är mogen för igångsättning, om jag vill. Det var den inte idag.

Det bästa är ju om det får komma igång själv. Det är större chans att få ut ett stort barn på bra och egna värkar, än att få ut en mindre med igångsättning, sa han.

Så hejja hejja! Jag vill helst slippa gå på alla de där besöken.

Nu blir det lite magbild iallafall.