smihlan

Jag gråter när jag ser sorgliga saker på tv och film.
Senast då jag såg svenska hjälte-galan. Eller jag har nog gråtit lite efter det också, typ till nån reklam.

När Linus kom hem med ett paket till mig en gång, med ett pärlarmband i. Då blev det  också en del tårar, av kärlek.

Och varför envisas man med att ibland tänka tanken på att någon ska dö? Man liksom spelar upp ett scenario, och det gör så ont i hjärtat att det knappt går att leva..hemskt.


Nu ska jag förbereda mig för robinson finalen! Om Daniel vinner kommer jag nog att gråta en liten glädjetår.