smihlan

Det händer väl ens aldrig? Och om det händer så måste det ju vara en helt sjukt vidrig upplevelse.
 
Min pappa blev iofs jagad av en struts i Junsele djurpark då jag jobbade där, men det var nog inte så allvarligt ändå, för vi skrattade efterråt.
Det gjorde inte jag då vi sprungit ifrån Eyjafjallajökull.

Vi bodde på ett hotell, precis intill ovannämnda.
Plötsligt fick nån en känsla (det var säkert mamma) att vi måste fly, och när vi precis hade rafsat ihop alla våra saker så blir hela hotellet svart och det början dåna i marken. Vi hittade en dörr, och vi sprang.

Mamma hade hogan i koppel, jag sprang med Linus och John hade bebisen i en väska. Det var så frustrerande för jag och Linus var skitsnabba, men vi ville ju hela tiden vänta. Vi sprang typ hela natten, och överallt fanns tält och hålor som folk sökte skydd i.

Vi hittade tillslut ett ledigt tält, ett jättestort, där vi faktiskt hade det riktigt mysigt. Det var genomskinligt på en sida, och vi kunde se all lava och aska som sprutade upp och landade, som på en linje precis brevid tältet.

Vi var på gränsen att klara oss från all lava som föll ner. Men hela tiden fick vi ställa oss frågan om vi var säkra;

Skulle vi chansa eller fortsätta fly?